Marskatten

I lördags hade jag förmånen att få klämma, känna och pussa på en massa tidigare okända katter! Hur gick nu det här till? Tillsammans med Royal Canin och Djurmagazinet i Skene arrangerades "Marskatten" dit jag och min kompis och uppfödarkollega Sylvia Dahlkvist bjudits in att döma huskatter. Katterna och deras ägare strömmade till, och stundtals var det många i kö, men vi tog oss ordentligt med tid för varje katt. Det blev naturligtvis mycket kattprat, och många tillfällen till att sprida mer kunskap om katten som (hus)djur. Alla fick med sig en skriven bedömningssedel -mycket snarlik den som används på vanliga utställningar- och mat från RC. Det kom katter i alla färger och former, de allra flesta mycket välskötta och välmående, och med några få undantag klarade de av situationen väldigt bra. Det ska tilläggas att miljön var betydligt stökigare än på en vanlig utställning, och ingen av katterna hade varit med om något liknande tidigare. Några var rädda och osäkra, och då pressade vi dem naturligtvis inte, men ingen behövde langas in i "katastrofburen" som fanns i beredskap! Flera hade de tragiska bakgrunder som våra huskatter tyvärr ofta har: dumpade på en parkeringsplats med mamma och syskon, svårt sargad av räven som liten kattunge, uppfiskad ur en silo osv...
Det här var fantastiskt roligt och det är förstås omöjligt att plocka ut en favorit, men några måste nämnas:
Den enorme nallebjörnen Whiskey:

Primadonnan Gulnos med drag av mormor siamesen:


















Och kanske den allra skönaste: denne unge rödtabbygosse!


Förutom att träffa alla dessa underbara katter, var det en glädje att se de stolta ägarna när vi öste lovord över deras älsklingar! Jag hoppas verkligen att vi fårse några av dem på ordinarie utställningar så att fler kan få njuta av dem!
Ett stort tack också till Petra och Morgan på Lutino Zoo/Djurmagazinet och till Mona-Lisa på Royal Canin för att vi fick denna möjlighet!

/Annika

Ingen eld utan rök...

När det äntligen slutade blåsa gick det att elda upp högen med ris och grenar som legat på tork sedan i höstas. Det mesta kom från slakten på klätterhortensian...



















Här har det snart tagit sig under ledning av husets "pyromanmästare" :-) Naturligtvis med hjälp av Joel -nästa generation måste ju också lära sig elda!




















Så där -nu återstår bara en hög med med aska och jag kan på allvar ta i itu med drivbänksbygget! Man vill ju inte ha den svedd i kanten med detsamma, och det är väl bäst att odla grönsakerna innan man grillar dem!





















Jag ska nämligen förvandla denna plankhög till en drivbänk! Ekbräder som varit staket i hagen där hästarna går nu. Jag gillar verkligen tanken med återanvändning! Så mycket som går att använda på nytt, kanske på ett annat sätt än det var tänkt från början.

Jag återkommer med resultatet!

Annika

Den sällsynta fjordfinken

Häromdagen hade vi besök i trädgården av ett exemplar av fjordfinken. Denna art har förekommit i Skandinavien under mycket lång tid och det står att läsa om den att den är mycket härdig och är skicklig på att hitta föda även i karga klimat. För att överleva de hårda vintrarna lägger den gärna upp en fettreserv under sommarhalvåret, men uppskattar naturligtvis om vi förser den med föda även under vintern! Den har en kraftig kroppsbyggnad och framför allt fjäderdräkten ovanför halsen skiljer den från liknande arter. Till färgen smälter den väl in i vår skandinaviska natur, och kan till och med vara svår att upptäcka i ängsmark när gräset vissnat ner. Till skillnad från andra finkarter får fjordfinken vanligtvis bara en unge -vilket kan vara ett skäl att den numera är ganska sällsynt- och ruvningstiden är också betydligt längre.

Klicka här om ni vill se en bild på fjordfinken! Här kommer en till!

Annika, ornitolog

Välkomna till Älvdansens bloggsida!

Från och med nu kan ni inte bara besöka oss på hemsidan, utan även via denna blogg!
Sidan kommer framför allt handlar om uppfödningen och katteriet, men även en del om våra övriga djur -hunden, hästen, hönsen och ja, lilla kaninen också!

Det är snart ett år sedan vår senaste kull föddes -den underbara V-kullen med Vidar, Virginia och Vanessa- och det har varit ganska lugnt i katteriet det senaste året. Inga katter har tillkommit, och ingen har tack och lov lämnat oss... Annars är det här framför allt ett pensionärshem där genomsnittsåldern på katterna är över sju år. Den minst pigga av dem är vår gamle Gunde som blir tretton i höst. I vintras trodde jag hans njurar var kass, men alla prover visade att så inte var fallet. En penicillinkur fick han och visst blev han något piggare. Men tunn är han och åldrats har han gjort, men så länge han njuter av vårsolen och sina dagliga promenader får han hänga med!

Under vintern har vi fått besked att ingen av våra tre fertila katter bär på GSD IV-genen, och även tjejerna Quinta och Undine har scannats för HCM. De befanns vara helt utan anmärkning, och nu ser vi fram emot nya kullar mellan dem och Maximus!

Det här var en första hälsning från bloggsidan -hoppas vi snart ses igen! Nu ska jag ut i solen och plusgraderna :-)

Annika